Vill man ha en vers med i minnesbladet så finns det en uppsjö att välja av.
Man kan även välja att skriva några egna rader, om man så önskar.
Men tänk på att inte ha så många rader, max 6, då utrymmet är begränsat.
Här är några förslag på verser.
1.
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändras sig varje dag
men ibland blir den sig aldrig densamma mer
Henriksson
2.
Minnet lever, det kan ej jordas
det kan ej gömmas i stoft och grus
nej, det skall leva i fågelsången,
i blomsterdoft och vindens sus.
3.
Det kom en dag en stilla vind
och smekte ömt Din trötta kind
liksom ett ljus som blåstes ut
Din levnadsdag har nått sitt slut.
4.
Du går ifrån oss, men är ej borta
i våra tankar Du lever kvar.
5.
En ros fäller sakta bladen
Ett ljus brinner stilla ut
En flämtande livslåga slocknar
En arbetsfylld levnad är slut.
6.
I minnet du lever
Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
precis som du var.
7.
Det är något bortom bergen
bortom blommorna och sången
det är något bakom stjärnor
bakom heta hjärtat mitt.
Hören, någon går och viskar
går och lockar mig och beder
Kom till oss, ty denna jorden
den är icke riket ditt.
Dan Andersson
8.
Genom sorgens mörker
lyser minnenas ljus
9.
Jag vet en port som öppnas tyst
och stänges utan dån
Och alla vägar leda dit
men ingen därifrån
Och alla frågar var? Varthän?
men ingen svaret vet
Ty svaret på den frågan är
just portens hemlighet.
10.
Sov till vindarnas smekande sång
Sov under grönskans mjuka fång
Sov ifrån sorgen, oro och strid
Sov i underbar frid.
11.
Vårt liv är en fläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg, en minut
Men brister och faller och drömmen är slut.
12.
När din musik har tystnat, finns ändå ekot kvar.
När dina ögon har slocknat, vi alla minnen har.
Vi har dem i hjärtat, tar fram den då och då.
Så kommer Du för alltid, att vara här ändå.
13.
Som liljan på sin äng till slut ska vissna ner,
går sommaren mot höst och dagen lugnt mot kväll.
Men blomman som i vila går ska snart slå ut i evig vår
Och vad som sås i ringhet bär, du ger sin blomning där.
J.A. Hellström
14.
Vi som alla känt Dig och vet hur Du var
önskar så att Du bland oss fanns kvar
Men nu när Du gått dit vi alla ska gå
Med glädje vi minns allt det fina ändå.
15.
Det liv är icke längst som längst har varat
Den levat längst som fyllde livet bäst
Den är ej rikast som mest har sparat
Nej den rikaste är som givit mest.
16.
I vårvindens susning Du somnade stilla
Nu sjukdom och oro ej mer gör dig illa
Skön är vilan som natten ger
Gott är att veta, Du lider ej mer.
Din tid är slut.
Din vilas stund är inne.
Med vördnad skall vi
minnas vad du gav.
Din godhet lyser vackert
kring ditt minne
och vår tacksamhet skall
dröja vid din grav.
18.
Ett hjärta av godhet
har slutat att slå
Den eviga vilan har kommit
Oändlig är saknaden
bitter och stor
Dock finns en tröst
Du sover i ro.
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.
20.
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit
men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit
21.
Livets slut
kan ingen hindra
men vackra minnen
kan sorgen lindra
22.
Lär mig, du fågel, med din flykt
att bryta upp och färdas tryggt
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag mot ett evigt paradis
min blick och längtan vänder.
Psalm 304:2
Så liten plats en människa
tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig,
en hel värld kan inte fylla det.
Vårt liv, en tid, en dag i sänder
så tyst och stilla glider bort
Om lite eller mycket händer
är tiden alltid kort
Det nyttjar ej att se sig om
den tid som var, som är, som kom
var blott ett lån från evigheten
Nils Ferlin
Många år på jorden Du fått vandra
Sörjt och saknat många andra
Men med hjärtat varmt och hjärnan klar
Levde Du helt i tiden
Redo att hjälpa, glad i Ditt sinne
Är Du vårt allra käraste minne
Och finge vi önska oss något nu
Det vore att åldras lika värdigt som Du.
26.
Ett hjärta kan slå,
ett hjärta kan brista.
En vän kan man få,
en vän kan man mista.
Men i mitt hjärta
finns du gömd,
för en vän som Du
blir aldrig glömd.
Foto: ©Sonia Sydh
